Hur bedöms växelvis boende – och kan domstolen besluta om det?
Jag vill att vårt barn ska bo varannan vecka hos oss båda. Den andra föräldern vill att barnet bara ska bo där. Kan domstolen bestämma växelvis boende trots att den andra säger nej?
Kort svar
Ja, domstolen kan besluta om växelvis boende även om en förälder motsätter sig det (6 kap. 14 a § och förarbetena). Men Högsta domstolen har betonat att det ska ske med stor försiktighet. I praktiken kräver växelvis boende att föräldrarna bor nära varandra och kan samarbeta i vardagen – och det måste vara bäst för just det här barnet.
Vad växelvis boende är
Växelvis boende betyder att barnet bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna, till exempel varannan vecka. Det förutsätter gemensam vårdnad. Barnet kan bara vara folkbokfört på en adress, men det avgör inte i sig hur boendet fungerar.
Kan domstolen besluta om det?
Enligt 6 kap. 14 a § föräldrabalken kan domstolen besluta vem av föräldrarna barnet ska bo tillsammans med, när barnet står under gemensam vårdnad. Av förarbetena (prop. 2005/06:99) framgår att domstolen kan besluta om växelvis boende även när en förälder motsätter sig det. Högsta domstolen har samtidigt betonat att möjligheten ska användas med stor försiktighet. I NJA 2007 s. 382, där föräldrarna hade svåra samarbetsproblem, avslogs kravet på växelvis boende.
Att det är möjligt betyder inte att det är vanligt i tvister. Om föräldrarna har djupa konflikter kan växelvis boende innebära att barnet hela tiden hamnar mitt i den – och då talar mycket emot det.
Vad som brukar vägas in
Frågor domstolen och utredaren brukar ställa
- Bor ni så nära varandra att barnet kan gå i samma skola och behålla sina kompisar från båda hemmen?
- Kan ni kommunicera om vardagen – läxor, sjukdom, kläder, aktiviteter – utan att barnet blir budbärare?
- Hur gammalt är barnet, och vad vill barnet själv?
- Hur har omsorgen sett ut hittills? Har båda varit delaktiga i vardagen?
- Finns det risk för våld, hot eller annat som gör att barnet far illa?
Barnets egen röst
Barnet ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter, och åsikterna ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad (6 kap. 2 b §). Det finns ingen fast åldersgräns, men ju äldre barnet är, desto mer väger dess inställning.
Alternativ som ofta fungerar bättre
Många familjer landar i andra upplägg: boende hos den ena och generöst umgänge hos den andra, eller ett växelvis schema med längre perioder för äldre barn. Samarbetssamtal hos kommunen är ett bra ställe att pröva olika modeller innan man går till domstol.
Vill du prata med någon som kan familjerätt?
Via Famora beskriver du ditt läge i ett strukturerat formulär. Förfrågan går sedan till en ansluten advokat- eller juristbyrå som arbetar med vårdnad, boende och umgänge – och byrån tar kontakt med dig.
Berätta vad du behöver hjälp medFamora är en digital tjänst som förmedlar kontakt. Famora är inte en advokatbyrå och ger inte själv juridisk rådgivning.
Källor
- Föräldrabalken (1949:381) – Sveriges riksdag
- NJA 2007 s. 382 – Högsta domstolen, via lagen.nu
- Vårdnad, boende och umgänge – Sveriges Domstolar
- Vårdnad, boende och umgänge – Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF)
Texten är allmän information och ersätter inte rådgivning från en advokat eller jurist som känner till ditt ärende. Lagar och praxis ändras – kontrollera alltid aktuell lydelse.